Tyvärr finns det idag en stor press i samhället när det kommer till skönhetsideal. Man ska se ut på ett visst sätt, och vi matas ständigt med bilder i media och sociala kanaler om hur man ska se ut.
Detta gör tyvärr att en del inte är så bekväma med att visa sig framför kameran när någon i ens närhet vill ta en bild.
En mamma upptäckte en dag att sonen hade tagit en bild på henne. Även om hon själv ansåg att hon inte såg bra ut, så fick hennes son henne att inse motsatsen – nämligen en vacker och fin mamma.
”När jag som vanligt bläddrade igenom bilderna i min telefon, blev jag helt paff när jag såg DENNA”, skriver mamman i sin uppmärksammade text. ”Ett foto av mig, helt utfläkt på stranden med slutna ögon och helt utmattad.”
”Min första reaktion var chock. Vem har tagit denna hemska bild av mig? Inom mig växte ett förakt för varje sekund tills jag var på gränsen till tårar. Precis när jag skulle radera den kom min son in i rummet. ”Känner du till den här bilden?”, frågade jag honom. Jag vände telefonen mot honom och han log från öra till öra. ”Ja mamma, den tog jag när vi var vid havet. Du låg där så avslappnad och vacker att jag inte kunde låta bli!”
”Jag har ju sagt att du ska fråga om lov innan du använder min telefon och tar bilder!”, förmanade jag honom. ”Jag vet mamma”, säger min son. ”Men kolla bara så vacker du är! På riktigt!”
Jag tittade på bilden igen och försökte se vad min son såg. Min dotter kom också och tittade över min axel. ”Det där ser ut som ett vykort, mamma! Jag älskar den!”, säger hon med ett uppriktigt leende. ”Du är så vacker!”
Jag var tvungen att ta ett djupt andetag och insåg att det här egentligen var precis vad jag behövde höra. Min första reaktion är alltid att hitta fel och brister på mig själv men när jag nu tittade på bilden såg jag mycket annat:
Mina lår är fortfarande stora och degiga. Men jag ser också en kollapsad kvinna som spenderat flera timmar vid havet med sina älskade barn.
Jag har fortfarande också knubbiga armar. Men jag ser också armarna hos en mamma, armar som har hållit i mina barn och hjälpt dem över vassa stenar så att de inte skadar sina fötter.
Jag ser fortfarande en ganska tjock kvinna, klädd i en svart baddräkt som täcker mina problemområden. Jag ser också en äventyrlig mamma som älskar sina barn.
Som så många kvinnor har jag kämpat med min vikt så länge jag kan minnas. Det är helt enkelt något som jag lärt mig att leva med. Jag är förmodligen inte gjord för att vara smal som en modell. Just nu väger jag mer än jag gjort på 10 år. Ändå har jag inte låtit det hindra mig, jag älskar att leka med mina barn utomhus på sommaren. Jag har ofta baddräkt offentligt och känner mig ibland mer attraktiv i det. Kanske inte helt självsäker än men det går åt rätt håll!
Beror det på att jag blivit äldre och mer avslappnad? Eller för att mina barn alltid tittar på mig med sina tillgivna ögon? En sak är saker: Jag hatar inte min kropp. Jag kommer att fortsätta jobba med mig själv och mina vanor. Men just nu vill jag ge mig själv och min kropp kärlek och göra allt i min makt för att titta på mig själv och se det mina barn ser.
Jag är så tacksam för mina barn. Jag älskar er!”
Dela gärna detta vidare om du också tyckte att det var bra gjort.