Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig sina stövlar innan han ska gå ut i kylan. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen göra världens ansträngning för att utföra uppdraget.
När äntligen stövlarna sitter på så säger Oscar: De sitter på fel fot!
Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oscar säger, stövlarna sitter fel.
Hon drar som en dåre i tre minuter för att ta av dem och börjar om med en superansträngning för att sätta på dem igen.
Då säger Oscar: Det är inte mina stövlar!
Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lille Oscar som tittar på henne med fiskblick.
Ok, säger hon, vi tar av dem då! Och sätter igång med samma träning som tidigare. Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar.
Oscar svarar då:Det är inte mina stövlar, de är brorsans, men mamma vill att jag ska ha dem!
Fröken börjar gråta och, mycket behärskad fast bestämd, sätter på stövlarna en tredje gång. Sedan lyfter hon Oscar, sätter jacka på honom, halsduk och frågar:
Var är dina vantar? Och Oscar svarar: Jag la dem i stövlarna!